Banan+vit choklad+Valnötter = Perfekt!
Bananglass+vit chokladglass+vita cholkadbitar+valnötter är den hittils godaste kombinerade glassen jag smakat. Ja, den slår Bumpy road, och Rocky road, till och med Cookie dough! Lagom söt, lagom mättande. Den är helt perfekt. Man tröttnar inte!
Annanasglassen är förtfarande en favorit också, men den är det bara en huvudingrediens i, så jag räknar in den i en annan kategori =P
Mmmmm! Som i Mera glass!!!
Tack för denna Anna! =D
Mysdag på Fässberg
Dämpad belysning i elevcaféet, levande ljus, julmusik som spelas ur högtalarna och en väldigt harmonisk stämning var vad som mötte mig imorse när jag öppnade dörrarna till Fässbergsgymnasiet.
När jag kom lite längre in i cafét var det som att kliva rätt in i ett gigantiskt kollektivt pjamasparty. Överallt satt människor i pjamaser, nattlinnen, morgonrockar, tofflor, mjukisbyxor och nattluvor, och intog sitt morgonkaffe eller te.
På en stol satt en tjej i knäet på en kille, båda två insvepta i en filt med varsin kopp i handen. De skrattade och pussade varandra och blev på något sätt ett med resten av den mysiga stämningen.
Från gången mellan toaletterna och cafét kom en tjej, också inlindad i en filt, gäspande och bärande på en kudde. Hon sträckte på sig och det såg just ut som att hon klivit upp ur sängen. Jag funderade på vart alla dessa mysiga människor kom ifrån, hade skolan anordnat en stor översovnings för alla elever och gjort om klassrummen till sovsalar?
Nej, jag hade bara råkat klampa rätt in i Fässbergs "mysdag". En dag då alla som har myskläder på sig i skolan får gratis fika. Det visade sig att en elev kommit på denna underbara idé. Jag pratade faktiskt lite med honom och han sa att han var stolt över sina tankar ibland.
Jag förstår honom.
Jag kom på mig själv med att fundera över varför i helvete jag lämnade denna underbara skola. Mysigare ställen får man ju leta efter. Jag funderade även på om killen hade haft teknikarna 06 i tanken när han kom på idén till mysdagen. Alla såg ut som små teknikartomtar idag.
En sak är i alla fall säker; Det var kärlek i luften på Fässberg idag, och jag tror det smittade av sig på mig.
<3
Flisor i fingrarna...
Idag har jag jobbat. Och det har varit en ganska intressant dag. Min chef försöker sluta röka och har gjort detta sedan personalfesten den 17/10. Han har sedan dess bara rökt 20 cigaretter. Under denna sluta-röka-period har han varit inne i lite olika humör-stadier...
1: Först var han bestämd. Antar att han var inne i något slags "jag ska få ordning på mitt liv och vara duktig stadie". Han hade ordning på det mesta.
2: Han var grinig och gick och små-muttrade för sig själv.
3: Han var deppig. Lite sådär "mitt liv har ingen menig, det är väldigt synd om mig".
4: Sedan blev han grinig igen fast ^ 2... Nu var det inte något små-muttrande för sig själv utan han kastade förbannelset öppet på personal och kunder som irriterade honom.
5: Stadierna 2-3 upprepades fast med fetstil.
Dagens stadie var det märkligaste hittills.
Han var övertrevlig och lite kompis-aktigt retsam... Jag kliade mig i huvudet och då säger han "akta så att du inte får flisor i händerna när du kliar dig i huvudet".
Jag och en annan kollega tittade förvånat efter honom när han just efter att ha fällt denna underliga kommentar började vissla på "Bjällerklang"...
Lite senare kom han fram och viskade till mig att han kunde "mörda vissa av de gamla tanterna som jobbar här".
Sedan berättade han en historia om en laxpudding som han hade lagat och sedan låtit stå ute medan han och hans fru åkte till Finland. När de kom hem var balkongen där den stod full med skator och det var pudding överallt.
Sedan började han vissla "Hej tomtegubbar"...
Jag börjar allvarligt oroa mig för min chefs hälsa och funderar på hur långt man ska låta det gå innan man ringer på hjälp...
Fysik A lite senare
Jag tänkte egentligen bara dela med mig av ett knep som jag har för att koncentrera mig bättre när jag pluggar. Annars blir det ju lätt att man hamnar vid datorn (he-he).
Tipset: Gå in till grannen utan dator och plugga!
Det gjorde jag idag. Mina kära grannar är underbara. Jag får veta allt det senaste skvallret från gatan (t.ex att gubben Frick litet längre ner har köpt en ny bil minsann). Jag får te, helt gratis. Jag får höra berättelser om när mina kära grannar var unga och var ute och slavrade. Jag får lära mig en massa saker som jag inte ska göra som de har gjort (jag tänker inte gå in på detaljer här...).
Idag fick jag lära mig en väldigt viktig sak:
Grannen: "Ida, en sak ska du lära dig här i livet."
Jag (väntar med spänning): "Tell me."
Grannen (med allvar i rösten): "Börja ALDRIG lösa ett sudoku med bleckpenna. Det är ett helvete när du gör fel då."
Så om det bara är en sak jag ska lära mig i livet, och den saken är att man ska fylla i sudokun med blyertspenna så är jag ju fullärd nu och kan dö smart. Shit vad bra jag har det.
Jag fick för övrigt pluggat ganska mycket idag, även om det var en del tjöt också. Grannar är lätt grejen =)
Fysik A
Jag ska plugga idag. Jag känner verkligen energin flöda genom mig. Vilket ju passar jättebra då det är just energi som jag ska läsa om. Energi och arbete, jösses, otroligt spännande saker...
Igår var jag oh Erika och klättrade. I tre timmar. Efter ungefär två timmar började mina underarmar domna. Idag har jag en helt otrolig träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade. Lite mysiskt kanske.
En annan sak som är mystisk är varför så många människor som klättrar har dreads? Vi diskuterade detta igår men kom inte fram till något bra svar. Någon som har en idé?
Jag kom på att jag i alla fall inte ska skaffa dreads. Jag tror det hade sett ganska lustigt ut...
På kvällen igår var jag, pops och mos på bio, Bröllopsfotogarfen blev det. En ganska mysig film. Ett minus (som iofs inte har med filmen att göra) var att vi satt på tredje raden. Liite för nära för min smak.
Klockan fem ska jag på combat och slå bort min träningsvärk. Sedan kommer Rahmen hit. =)
Helg
Men jag måste gå upp. Om en kvart ska jag hämta Erika och sedan ska vi åka och klättra. Det ska i och för sig bli grymt. Jag fattar bara inte varför jag alltid redan måste ha världens träingsvärk när jag ska klättra. korkat...
Igår jobbade jag ett till tio igår och jag har aldrig varit med om en så seg dag på Coop. Fredagens utgång kändes i varenda del av kroppen. Framför allt huvudet och magen. Jag kom på den brilianta idén att jag kunde gå och lägga mig i en av pappersbingarna med hygienprodukter bak på lagret. Alla hatar att plocka hygien och ingen skulle komma på att leta efter någon där. Min kära kollega sa då till mig att jag annars kunde gå och lägga mig i sängen upp i vilorummet, för vem fan skulle någonsin komma på tanken att leta där?
Jag gick o ch plockade upp baguetter istället...
Efter jobbet åkte jag ut till tre av mina kärlekar i Näset. Underbart att se er när ni sitter är och fnittrar i soffan <3 Det gjorde min dag!
Jag stannade inte så länge. Halv tolv körde jag hem Anna och Sofia till pendeln. Och jag fick BERÖM för min bilkörning! Se på den ni!
Nu borde jag verkligen gå upp och klä på mig. Jag ska hämta Erika om nio minuter. Jösses.
Onsdag = Box = (Y)
DENNA TRADITION FÅR INTE UPPHÖRA!
Det råkar vara så det är: Onsdagar betyder box med Frank på Almedal klockan 17,00, och det är en stor tumme upp på denna kombination! Eller brukade betyda, för nu har mina kära små fightande flickor fått jobb. Detta är INTE OKEJ! Eller, okej, det är bra att ni har fått jobba, jag är verkligen glad för er skull, men jag saknar boxen.
Idag saknade jag boxen så mycket att jag gick utan mina små ff! Jag tänkte att det säkert skulle finnas någon annan ensam stackare som kände som jag. Och det gjorde det, mer eller mindre. Frankie parade ihop mig men en något längre kille (ca 175+) med kommentaren, "hon har varit på box förut, du kan ta i"... Vilket jag såg som en komplimang. Men efter att ha gått på Frankies pass i snart två år visste jag redan när han fällde denna kommentar att jag skulle få ett jävligt jobbigt pass!
Raka slag för min motståndare betydde att jag fick hålla mitzarna precis ovanför mitt eget huvud. Underbart. När vi skulle köra triceps-slag höll jag på att dö och självklart ser Mr Tränare detta och kommer och slår lite på mig och säger att jag ju !för fan får ta i!! Underbart^2!
Jag tog mig i alla fall igenom paset utan att avlida och det gick ganska bra att köra med dagens motståndare. Så om mina små ff inte kan gå med mig i framtiden kommer jag skita i det och gå själv ändå!
För Onsdagar<3Box = SANT!
Ost och kex
Nu är ännu en helg över... Och den var, ja, eh... Den är i alla fall över nu =) Och den fick ett fint slut.
Igår kom Anna, Becca och Ms ;) *:) hem till mig på ost, kex och te! Och kvällens samtalsämnen var väldigt ovanliga för att vara oss.
1. Vi pratade om konstiga gamla lärare.
2. Vi pratade om vad vi verkligen inte ska döpa våra barn till om vi får sådana. Vet ni hur många konstiga namn det finns där ute i världen?
3. Vi pratade om träning... men det är iofs inget ovanligt...
Sedan berättade Becca att hon bara läst ett av mina inlägg för att jag skriver för långt. Men om det ska bli någon mening med inläggen får de ju ha lite längd. Men jag till ägnar detta korta inlägg till Becca och lägger också upp en fin bild på henne för att hon är så go! Hoppas du orkar läsa ;)
Rosa!
I måndags tog jag och Anna x2000 från Göteborg till Stockholm. Det var en ganska omskakande upplevelse. Intressant hur det kan gunga så mycket i ett tåg som går på räls. På vägen till huvudsataden satt vi och läste SOLO och Fitness Mag och vi kom fram till en ganska intressant slutsats: Jag började med att läsa SOLO medan Anna läste Fitness. Jag mådde illa hela sträckan jag läste den tidningen. Sedan bytte vi och jag mådde genast bättre, medan Anna började må illa. Den stora frågan är alltså hur SOLO kan framkalla illamående, men inte Fitness. Det kan ju inte ha berott på vägsträckan eftersom vi mådde illa vid olika tillfällen. MYSKO!
Så vad gör man en dag i Stockholm i väntan på att få gå på konsert? Anna och jag började med att åka tunnelbana från Skanstull till Odenplan, gå upp till marknivå, kolla in ett café som det var för tidigt att sätta sig på, gå tillbaka till tunnelbanan och åka till Gamla stan. Där gick vi in i Stockholms enda riktigt underbara affär: Sience Fiction bokhandeln! Jag upptäckte till min stora glädje att Hall of Fame (ni lär inte ha en aning om vad det är om ni inte är Kalle-nördar som jag o-o) har gett ut nya album med Don Rosa! LYCKA! Dock kostar varje 210kr så jag köpte inget. Jag vet ju i alla fall vad jag ska önska mig i julklapp nu :D!
Sedan satte vi oss på ett café, även om det var lite tidigt. Jag åt en inte speciellt god och alldeles för dyr focaccia med lax och philadelphiaost!
Vad skulle vi göra sedan? Ute var det kallt. Vi hade ingen lust att lägga pengar på en massa kläder, eller andra saker. Så... Vi gick och köpte en glass på Ben & Jerry's (Strut med chunkey monkey och brownie aaah!) och sedan tog vi metron tillbaka till lägenheten där vi bäddade ner oss i sängen tillsammans med varsin kopp te och kaffe, Fitness Mag, SOLO, Hemmets veckotidnings korsord och någon tecknad grej på Barnkanalen! Där spenderade vi tre timmar!
Sedan köpte vi sushi-take-away, åt i lägeheten och begav oss till Globen!
Kvart i åtta började förbandet Evermore, några killar från Nya Zeeland som verkligen kunde rocka loss! Jag satt genom flera av låtarna och bara stirrade på trummmisen. Han var helt otrolig!
Strax efter nio började P!nk spela! Hon inledde med Highway to hell och stämningen var på topp! Vackrare människa än P!nk får man leta efter. Det strålade om henne när hon stod på scenen. Kläderna som varierade från långa fjäderboor till svarta spetsunderkläder kryddade självklart framträdandet, men även när hon kom in i baggy-jenas och ett vitt linne kände man hennes utstrålning!
Jag ska fförsöka lägga upp några klipp som jag filmade under konserten (när jag kommer på hur man gör^^). Det var en grym upplevelse!
Fars dag
Firade idag fars dag! Jag, kusinerna, farbror, farfar med fru och Pops var ute på Tjolöholm och åt lunch och tog en liten walk. Mycket trevligt!
Sedan kom jag och Pops hem och STÄDADE. Inte lika kul. Vi har även fått någon underlig form av flug-invasion. Inte sådana där små äckliga bananflugor, utan stora äckliga jävlar. På två dagar har vi slått ihjäl sammanlagt tio och Pops som har svårt att döda djur släppte ut sju genom fönstret. Jag spolade även ner en i avloppet när jag duschade...
På kvällen försökte jag och Anna boka tågbiljetter för hemresan från Stockholm. Det gick sådär. SJ's hemsida är sämst. Jag försökte betala tre gånger med mitt kort och en gång med min internetbank. Det gick inte så Anna försökte ringa SJ, satt i telefonkö i tjugo minuter, fick meddelande om att det var en före i kön och...kopplades bort.
Efter att ha svurit, dunkat musen i tangentbordet, svurit lite till, lagat tangentbordet och kastat musen så samlade jag mig och försökte en sista gång att betala via internet. Milda mirakel: DET GICK!
Däremot har Anna, men inte jag, fått sms-biljetten för morgondagens resa utskickad. Jag börjar bli trött.
Efter denna jobbiga upplevelse tog jag min kakburk under armen och gick över till grannen. Förklarade att det var dags för fika och gick och kokade kaffe. Det var tredje dagen den här veckan som kakburken vandrade över til grannen. men så länge ingen klagar kommer den nog fortsätta med detta.
Lite senare tog jag en sväng med Jawsen (Pappas bil, han kallar den Jeews, vi har inte enats om ett namn än). Hämtade en god vän och körde runt lite. Jag tror jag såg en älg och min vän var rädd att vi skulle bli "påkörda av älgen"... Han ville dock väldigt gärna se en älg så vi vände med forhoppning om att göra detta. Det gjorde vi ej. Däremot såg vi två rådjur som kom "körande"... Någon hade problem med begreppen (och var väldigt trött).
Nu ska jag sova och hoppas att jag har ett sms från SJ när jag vaknar med min sms-biljett. Annars ska jag ha ett trevligt och inte alls argt samtal med dem vid frukosten. Sov gott!
En fet älg som inte kör runt...
Idag är det torsdag
Jag vet inte vad jag ska skriva. Det står still i min hjärna, det gör det aldrig.
Skrämmer bort döden
Egentligen skulle det ha varit middag här igår för mina kära vänner och sedan skulle vissa av oss åkt till Kungsbacka och partat loss på Mingel.
Istället kagade jag wok till mig själv (den blev faktiskt ganska torr) och satte mig att kolla på film. "Knowing" hette filmen och var någon form av action-katastroffilm-thriller med Nicholas Cage. Och just den kombinationen av film har jag svårt med. Jag hade antagligen inte haft några problem med att kolla på the Ring själv, men just när det blir katastroffilmer som är baserade på verkliga händelser, så är jag död.
Jag satt alltså med knäna uppdragna till öronen och persiennerna neddragna till källaren och vägrade gå ur mysrummer. Och så ringer det på dörren.
Utanför står döden.
Han är ungefär en meter hög.
Jag tänkte: Okej, om han är här för att hämta mig så gör han det även om jag inte öppnar dörren.
*Jag öppnar*
Döden har en vän med sig.
Döden (låter jätteglad) : Bus eller godis!
Jag: Eh, jag tror inte ni vill ha mitt godis, det är ganska gammalt. Och jag är sjuk och vill inte smitta er.
Döden: Åh, eh, okej.
Döden springer därifrån.
Jag fortsätter kolla på filmen en stund, men tillslut klarar jag inte mer. Jag måste avleda tankarna från att det är mörkt, att ljusen fladdrar och att det knäpper underligt i huset.
Jag ringer Becca.
Snart pratar jag inte alls med Becca utan med Rahm och vi försöker komma på vad någon hip-hop-låt från början av 2000-talet heter. Lyckligtvis har finns den även i smurf-version och snart är problemet löst.
Jag fastnar vid datorn och klooar lite gamla bilder, vissa borde förstöras för alltid.
Lite senare ringde Sofian som satt själv på Kba-station med några fulla fjortisar. Hon ville ha stöd. Så vi snackade en stund och jag konstaterade glatt att jag glömt all rädsla jag haft för några timmar sedan.
Det är underbart med vänner som finns hos en även när de inte är med en =)
