.

...när hon är sjuk. Shit ja jag kan verkligen tycka synd om mig själv när jag är sjuk.

Igår ringde min chef när jag låg och sov. Det samtalet gick ungefär såhär:
Ida (låter väldigt nyvaken oh förkyld): Mm?
Bossen (pratar väldigt fort, ungefär som när man sätter en film på snabbspolning med ljudet på): Hejjobbanästavecka? Måndagtorsdaglördag?
Ida (försöker komma tillbaka till världen från drömlandet): Ehh jobba?
Bossen: Måndagtorsdaglördag?
Ida (försöker komma på var kalendern ligger, nej, på andra sidan rummet, i en påse, "LÅT MIG SOVA DUMMA GUBBE": Eehh... ehhh
Bossen (låter lite trött men inser att man ibland måste trappa ner på takten lite): Måndag?
Ida (tänker): Eh...aa
Bossen: Torsdag?
Ida (det knakar i huvudet): ääh
Bossen: Inte det, okej lördag?
Ida: mmh...
Bossen: Bra, måndag 7-15 inte torsdag och lördag 7-14 okej?
Ida: MM.
Bossen: Bra då säger vi det. Krya på dig, du låter fan Ida.
*KLICK*

Trevligt med förståelse för de sjuka!

Håll er friska!